Mårten Roos Familjegrav

Mårten Arvid Roos föddes i 1888 i Norra Kedum socken i Skaraborgs län. Föräldrar var Anders Gustav Roos, född 1859 i Kedum och Anna Charlotta Larsdotter, född 1853 i Sunnerskog. Anders Gustavs far var soldaten Anders Magnusson Roos född 1828 i Kedum, därav namnet Roos. 

Mårten hade en äldre syster vid namn Hulda, född 1882 och en tvillingsyster Tyra, född 1888. Anders Gustav och Anna Charlotta och barnen flyttade 1899 från Norra Kedum till Karlslund i Huggenäs socken. 1921 gifte sig Mårten med Augusta Envall, född 1896 i Västra Ugglesäter i Huggenäs. Augusta var dotter till Anders Emil Envall, född 1858 i Gösta, Huggenäs och Karolina Grorfeldt, född 1859 i Hällbostad, Södra Ny. 

Efter Mårten och Augustas giftermål flyttade de 1921 till Skäggebol i Gillberga och sedan vidare till Södra Ed i Kila 1925. Där föddes deras enda barn Lennart Roos 1926. Där blev de kvar hela sitt liv. Mårten dog 1979 och Augusta 1982. Sonen Lennart förblev ungkarl och bodde kvar och brukade gården så länge han orkade. Han avled i Säffle 2013.                                                            

Text av Gösta Törnqvist om Lennart Roos

Jag brukar kalla en yoghurt för Lennat Roos. På förpackningen står en man i blåkläder bredvid en ko och ser rakt in i kameran, nyfiket, undrande. Lite så uppfattade jag Lennart som jag första gången mötte hösten 1980. Som ny präst i församlingen var jag intresserad av människorna och platserna. Förbi Lennart mellan hus och ladugård körde man ofta.

Småjordbrukare med några kor där äldre metoder och maskiner användes. Både bohemisk och social till sitt sätt gjorde att mjölkning, städning och renlighet glömdes bort ibland. Han var mera intresserad av människor, ville resonera och få nyheter. Musikalisk talang fanns och han övade på kyrkorgeln för kantorn som ung och han hade flera dragspel i bostaden. Lennart var duktig schackspelare, intresserad av kyrkans liv, men ännu mera var han trogen Kilavallen som åskådare vid fotbollsmatcher. 

Hemma levde han i vad många skulle kalla misär. De sista åren bodde han på Björkbackens trygghetsboende. Jag mötte honom vid andakter där och vid julbesök. Han undanbad sig uppvaktning i Säffle-Tidningen 2006 när han skulle fylla åttio år. När vi sågs en tid därefter undrade han varför jag inte kom på födelsedagen. För att han undanbad sig gällde ju inte prästen. Detta tog jag som ett bevis på att han hade förtroende för kyrkans tjänare. Jag har många minnen av Lennart och ett är när jag körde förbi hans gård och han var ute på backarna så ställde han ner skottkärran och tog av sig kepsen. Han kände igen bilen så när jag bytte bil så fick det bli en likadan grön Volvo.

Lite ledsamt är att i skrivande stund, februari 2018, huset står obebott och förfaller. Gräset växer högt på grusplanen som Lennarts far så noga krattade inför varje helgmålsringning.