Vid Sandåna mellan Skäggebol och Björnö fanns kvarnar och sågar från 1600-talets mitt; kvarndriften avslutades först under 1950-talet. Det betydde att platsen var en samlingspunkt för bygdens folk genom seklerna. Kvarnkammaren var en väntplats där man möttes och där mycket skvaller utbyttes. Det var även en klassisk plats för att berätta om Näcken och andra farliga och mäktiga väsen som fanns i det virvlande vattnet. 

Familjen Jakobsson var den sista som drev kvarnen på platsen. Karl Magnus Jacobsson (1866-1938) var själv minst tredje generationen mjölnare och familjen hade drivit kvarnar i bland annat Glava innan Sandåna. Även sonen Karl Paul Jacobsson,(1904-1987), blev mjölnare och han kom med tiden att bosätta sig i Kil. I denna grav vilar Karl Magnus tillsammans med sin hustru Anna-Sofia.