Elsa och Hilding Andersson
Elsa Andersson, född Mogren, föddes i Byn och växte upp i det hus där hon senare kom att bo under större delen av sitt liv. Hilding Andersson var född i Smedserud, och deras liv kom att förenas i Låbyn.
När Elsas far Alfred avled hastigt år 1944 hade Elsa redan träffat Hilding. Tillsammans köpte de gården från dödsboet efter fadern. Efter detta flyttade Elsas mor Betty till Baggerud, medan hennes bror Ragnar bosatte sig i Åmål.
Elsa och Hilding arbetade med jord- och skogsbruk under många år. Arbetet på gården var krävande och tog mycket tid, men de skötte det med stor noggrannhet. År 1950 fick de diplom för förtjänstfull behandling av mjölken på produktionsplatsen.
Redan tidigt i livet drabbades Elsa av en reumatisk sjukdom, vilket så småningom gjorde det svårt för henne att delta i det tunga arbetet på gården. Hon ägnade sig i stället åt att virka så länge hon hade möjlighet. Senare blev släktforskning hennes stora intresse, något som kom att uppskattas av många.
Hilding hade ett stort intresse för teknik och konstruerade bland annat vindsnurror. Han spelade också gärna dragspel och tyckte om att fiska. Tillsammans levde de ett liv präglat av arbete och gemenskap på gården.
Mot slutet av livet behövde Elsa och Hilding mer vård och omsorg än vad som var möjligt att få i hemmet. De flyttade därför till äldreboendet Illern i Åmål, där de tillbringade sina sista år.
