Karl Helmer Valdemar Nilsson (1901–1972)
Karl Helmer Valdemar Nilsson föddes den 10 oktober 1901 och växte upp på gården Rönningen i Västra Byn. När Helmer var sex år gammal avled hans mor, Augusta Andersdotter. Med tiden flyttade de flesta av hans syskon hemifrån, men Helmer blev kvar på gården.
År 1931 gifte han sig med Gunhild Wiktoria Olsson från Långelanda i Bohuslän. Redan den 1 januari 1929 hade han tillträtt sin tjänst som kyrkvaktare i Mo, en uppgift som han kom att sköta under hela sitt yrkesliv.
Förutom arbetet i kyrkan ansvarade Helmer för jordbruket på föräldragården. Han utförde även andra arbetsuppgifter i bygden, bland annat arbete vid grustag där han körde krossen. Arbetet var varierat och krävande, men han var känd för sin plikttrogenhet.
Många gånger vandrade Helmer den långa vägen mellan hemmet i Rönningen och kyrkan för att sköta sina uppgifter. Före år 1957 värmdes kyrkan upp med en stor järnkamin, vilket krävde många timmars eldning. Under kalla vintrar, särskilt under andra världskriget, kunde han behöva gå till kyrkan redan på julaftons kväll och elda hela natten inför julottan.
År 1957 installerades elektrisk värme i kyrkan, vilket underlättade arbetet. Från och med år 1971 behövde Helmer inte längre klättra upp i kyrktornet för att ringa i klockorna, då elektrisk ringning infördes.
Som ett tack för sin långa och trogna tjänst fick Helmer år 1972 en resa till Israel av församlingen. Att i över 50 år ha haft denna uppgift som snarare kan ses som ett kall än ett arbete är djupt beundransvärt.
