Erik Eriksson (Test)
Stridspilot, guldgrävare, resebyråmogul, biståndsarbetare och företagsledare är bara några av rubrikerna Bertil Hardings meritlista innehåller.
Han dog 7 oktober 1999 och han vilar i denna grav tillsammans med fadern Evald Johan August, modern Berta och en yngre broder Nils Evald Harding.
På en av bilderna syns korpral Bertil Harding i soldatuniform. Bilden är tagen 1943. Han gjorde sin militärtjänst vid LV6 i Göteborg och tog värvning i armén efter fullgjord värnplikt. Den lilla flickan på bilden är systerdottern Gunilla Ottosson.
Mer information
Dessförinnan hade han organiserat en svensk motståndsgrupp under den tyska ockupationen av Norge, känd under namnet Grupp Fritjof. I början av 1950-talet tjänstgjorde han som ”light pilot”, flygande eldledare i USA:s 8:e armé i Koreakriget, under vilket han även sårades. Efter hemkomsten från Korea 1953 genomgick han kadettskolan och tjänstgjorde därefter en tid på LV 6 i Göteborg.
Tillsammans med några kamrater köpte han en segelskuta, Sceptre, för att göra en världsomsegling. Bertil hoppade emellertid av projektet i Lissabon och hamnade så småningom i Sidi Ifni i Spanska Marocko där han blev involverad i ett idag glömt och för de flesta helt okänt ”krig” mellan Franco och den marockanska motståndsrörelsen.
Efter några månader hamnade han på Kanarieöarna, där han kom i kontakt med den hemliga kanariska organisationen för en självständig stat: El Movimiento Liberdad los Islas Canarias. Han insåg snabbt förutsättningarna för en charterverksamhet från Sverige som vid den tiden var närmast obefintlig. Redan på juldagen 1958 landade det första planet i Las Palmas i Kanarieresors regi, vilket senare bytte namn till Hardings Resebyrå. Befälhavare var vid detta tillfälle den inte helt okände Göte Rosén och bland passagerarna fann en viss Ingvar Kamprad.
Från detta datum växte verksamheten och var inom ett par år Skandinaviens största resebyrå. Under dramatiska omständigheter kunde Bertil i företaget införliva ett av världens vackraste segelfartyg: Amphitrite, tidigare ägt av bl.a. Errol Flynn och senare av prins Juan av Spanien. 1965 flyttades verksamheten till Gambia där han som tack för sin insats för turismen belönades med titeln: The Father of Tourism in Gambia, och fick en highway uppkallad efter sig.
I Las Palmas träffade han Stellan Mörner som lockade med honom att leta efter Inkaguldet. Under kommande expeditioner till Sydamerika blev han medveten om hur eländig indianernas situation var, oavsett var de fanns. Denna insikt fick honom att helt gå in för att på sikt upprätta en fristående indianstat. Detta blev under resten av hans liv hans främsta uppgift. Bakom alla sina engagemang, bl.a. politiskt inom Miljöpartiet, som initiativtagare till ”FBF”, (Försvarsanknutnas Bistånds Förening), till förmån för baltstaterna, Offshore Shipping Repair Company på Cypern, FN-engagemang och till sist, vid 75 års ålder, en resebyrå i Estland, låg hela tiden tanken på det han kallade IIT, Independent Indian Territory.
